Många 'kristna' företrädares (och tyvärr ibland även den tidigare statskyrkans) syn på allmänheten, är att ju mer oklart man talar om vad kristen tro egentligen går ut på, ju mer diffus man gör den kristna trons omvälvande utmaningar och ju mer tillmötesgående man är, desto mer attraheras allmänheten (eller åtminstone den kyrkoavgiftsbetalande delen...) av kyrkan, och blir man bara populär och efterfrågad, så skapas det nog tro alldeles av sig själv - den gamla tesen om att rädda så många som möjligt genom att stöta bort så få som möjligt. Så bygger man inklusivismens kungsväg till fördömelsen! Detta är en grov felbedömning och en allvarlig underskattning av människors mänskliga, religiösa och andliga behov. Det har med rätta påpekats, att en tro utan tuggmotstånd bara skapar andlig diarre och att en kyrka där det är riktigt, extremt högt i tak brukar kallas för ruin. Så främmande är detta för kärnan i Jesu budskap, som var långt mer krävande än det var populistiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar