ANDLIGA DIARREER OCH RUINER

Många 'kristna' företrädares (och tyvärr ibland även den tidigare statskyrkans) syn på allmänheten, är att ju mer oklart man talar om vad kristen tro egentligen går ut på, ju mer diffus man gör den kristna trons omvälvande utmaningar och ju mer tillmötesgående man är, desto mer attraheras allmänheten (eller åtminstone den kyrkoavgiftsbetalande delen...) av kyrkan, och blir man bara populär och efterfrågad, så skapas det nog tro alldeles av sig själv - den gamla tesen om att rädda så många som möjligt genom att stöta bort så få som möjligt. Så bygger man inklusivismens kungsväg till fördömelsen! Detta är en grov felbedömning och en allvarlig underskattning av människors mänskliga, religiösa och andliga behov. Det har med rätta påpekats, att en tro utan tuggmotstånd bara skapar andlig diarre och att en kyrka där det är riktigt, extremt högt i tak brukar kallas för ruin. Så främmande är detta för kärnan i Jesu budskap, som var långt mer krävande än det var populistiskt.

STÄNDIG REFORMATION

Visst är det sant att vi i mångt och mycket instämmer i delar av det som augustinermunken Martin Luther på 1500-talet lyfte fram och gav sina teologiska åsikter om, i, trots allt, av visst intresse, nu till stora delar ändå förlegade verk. Sådant, som t ex påtalandet av på hans tid förekommande missbruk och diverse folkliga missuppfattningar, är dock alltför bra för att enbart kallas 'lutherskt'. Ty det är ju, å andra sidan, åtskilligt annat som tyvärr, med historien som facit, i sanning kan kallas 'lutherskt', sådant som diverse kätterier, ett sammelsurium av sekteristiska subjektivismer och annat som strider mot allt annat kristet förnuft. Detta avskyr vi (och med största sannolikhet även den gode dr. Luther) så starkt att ingen avsky kan vara större. Den fundamentalistiska liberalismens "ständiga reformation" är bara ett sådant begrepp som skulle få Luther själv att rotera som en fläkt i sin grav... Vem behöver kyrkofäder och ekumeniska koncilier, när man själv och tidsandan är alltings norm? Vem behöver Gud, när de egna gudarna ger de besked man vill?

LIVSFARLIG TRO

Sann kristendom är anständighetens, korrekthetens och populismens allra största fiende och ordet 'lagom' har Gud aldrig hört talas om! Kristen tro är därmed livsfarlig för den gamla människans ro och bekvämlighet och det är egentligen 'fruktansvärt' att möta den levande Guden. Gud är dock mycket enkel, han begär bara en, enda sak - hela dig och hela ditt liv!

OMÖJLIGT?

Kristen tro är en övernaturlig handling rakt in i människans liv, som gör sådant som tidigare var utom räckhåll, inom räckhåll. Vad är längre omöjligt, när du är i Kristus, kosmos Herre, hela himlens och jordens skapande Ord? Inbland måste man helt enkelt lita på det man inte kan tro. Ibland måste man helt enkelt tro på det man har svårt att lita på. Ty kristen tro innebär helt enkelt att tro och lita på det som man inte vare sig kan fatta eller omfatta.

VARNING FÖR VÄGARBETE

Tecknet på att Gud har fattat dig vid handen, är att du plötsligt finner dig färdas på en väg där skyltarna lyder "Varning för vägarbete", "Hal vägbana", "Olycksdrabbat vägavsnitt", "Skarp kurva" och "Här slutar allmän väg"! Fortsätt då bara, glad att du är på rätt väg, men sätt dig upp, håll stadigt i ratten och rikta blicken framåt!

MÄNNISKANS FÖRVANDLING

Vi värjer oss mot den billiga nåden, mot synen på människan som ett passivt objekt för Guds allverkande nåd. Det är inte vaggvisor vi behöver i vår andliga slummer, utan slamrande och irriterande väckarklockor. Ingen får förbli den han är. Människan kan, skall och och måste genomgå en grundläggande förvandling. I denna kamp kan förvisso ingen bestå av egen kraft. Seger ges bara om Gud skänker den - men den skänks inte åt den fege och late, endast åt den tappre och ivrige.